Hästarnas betydelse

Hästarna har haft en otroligt stor betydelse i mitt liv, det har verkligen räddat livet på mig fler talet gånger. Hästarna ger mig ett lugn och glädje som jag aldrig känner annars.

Det hela började med att jag började rida på ridskolan Vissmålen när jag var liten. Mitt intresse var stort redan då och jag tillbringade så mycket tid i stallet jag kunde. Mockade och fixade och bara var. Jag är så tacksam för att jag fick börja där, jag har funnit både glädje och många vänner i stallet. Vi hade klubbtävlingar, filmkvällar och massa annat skoj. Jag är också tacksam för att jag i stallet har hittat min för livet bästa vän.

Min första medryttarhäst hette Totte, har var en gammal fjording med glimten i ögat. Han kunde vara lat och tråkig när någon var med, men när man var ensam stack han och bockade av mig ibland. Jag älskade att vara hos honom och fly från verkligheten.

När jag var 14 fick jag hyra en ponny av ridsklolan, Lilla Sol hette hon och var nog en tinkerkorsning. Världens bästa ponny enligt mig. Hon räddade mitt liv där och då när jag började må som dåligast. Jag hade det väldigt svårt i skolan just då. Jag blev även sparkad på och de tog min mössa osv. Det var då jag började vandra på järnvägsspåret… Men jag hade ju alltid min bästa vän efter skolan att se framemot. Vi tävlade lite grann, med blandade resultat, men framförallt var vi lyckliga tillsammans. Jag var lika glad även om jag flög av på tävling, för all tid tillsammans med Lilla Sol var helt enkelt bara underbar.

Sedan köpte jag min första egna ponny Robin… Han var egensinnig och lite knepig. Men det visade sig att han hade ont så han fick njuta de sista månaderna av sitt liv på sommarbete innan vi tog bort honom.

Under tiden Robin gick på sommarbete köpte jag min första stor häst. Sir Malkom, ett svenskt varmblod på 175 cm e: Silvano – Magritte. Han var då 4 år och nästintill ohanterad. Vi gjorde en lång och krånglig resa tillsammans. Det var allt annat än lätt, men det blev häst av honom också tillslut.

Sir Malkom var kvar i Sverige medans jag var i Tyskland och jobbade hos Elmar Lesch / Top Eventers. Det var ett tufft jobb, långa dagar, lite ledigt. Men jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag var främst Christoffer Forsbergs hästskötare, det fungerade väldigt bra. Jag fick rida även rida en del.

När jag kom tillbaka till Sverige red jag Sir Malkom ett tag innan jag sålde honom samtidigt som jag hade en häst på försäljning. Efter det så drog jag till Irland och red framförallt ponnyer. Det var hur mysigt som helst. Tills mitt dåliga mående och hjärnspöken tog över… Sedan hade jag en hästfri period och började plugga. Jag red visserligen då och då hemm hos min extra familj, men inte mer än så. Jag var så deppig utan häst att jag kände för att ge upp hästarna och ridningen helt och hållet.

När jag pluggade fick jag erbjudande att åka ner till Sara Algotssom Ostholt och Frank Ostholt. Så jag åkte dit och jobbade några veckor. Det var fantastiskt roligt. Jag fick mest rida unghästar, men ibland även deras bästa hästar. Hur kul som helst. När jag sedan började min praktik och sedan jobb fortsatte jag att hjälpa till när jag hade tid. Där köpte jag även min favorit häst, Little Hooligan ”Hugo”.

Det var kärlek vid första ögobkastet och Hugo och jag har gjort en lång resa tillsammans. Det har inte alltid varit lätt men väldigt roligt. Hugo är en väldigt speciell häst, jag gillar speciella, lite nervösa och busiga hästar. Han trivdes bäst i skogen, vilket jag också gör. Han är en väldigt känslig häst och man kan rida honom med väldigt lätta hjälper, vilket jag älskar. Jag fick tyvärr sälja honom när jag blev sjuk och det är det värsta jag har gjort… Men han har det bra nu!

Jag har även ridit mycket hästar åt andra. En av dom som jag tycker extra mycket om är Trinity, ett sto jag red samtidigt som jag hade Hugo. I början bara stack hon med mig, på slutet hoppade vi banor på vanligt tredelat bett.

Hur ser det ut med hästarna nu då? Jo jag får vara på en ridskola två gånger i veckan, på tisdagar och fredagar. Det är hur bra som helst. Jag får mocka rida och fixa, det är jag så tacksam över! Jag som brukar ha svårt för nya människor trivs hur bra som helst med allihopa som jobbar i stallet på dagarna.

På behandlingshemmet finns det även något som kallas hästprogrammet. Då åker vi iväg till ett stall och gör någon mindfullness övning och får pyssla med hästarna. Man får även rida lite på en nordsvensk som heter Tussi.