Hur ser dagarna ut på PIVA

Fick en förfrågan på hur en dag på PIVA ser ut. Egentligen händer ingenting, man har ett eget rum, ett allrum med TV och lite spel och pussel. Jag har med mig en hel del att pyssla med också. Jag försöker också lära alla i personalen att spela skipbo, något vi gör varje dag på behandlingshemmet.

Man får sin medicin regelbundet. Man får mat. Frukost, lunch, middag och kvällsfika. Varannan timme har man möjlighet att vara ute på innergården en timme.

Om man behöver någon att prata med finns det alltid någon. Man blir till kollad med jämna mellanrum så allt är bra. Man får även medicin vid behov och lite starkare än vad man vanligtvis får på behandlingshemmet.

Det är väl ungefär så det är, ganska tråkigt. Men det kan vara bra med en paus ibland.

De sista två dagarna har jag dock haft en hel del att göra. Jag har varit och röntgat huvudet. Jag har tagit massa blodprover och jag har varit hos ögonläkaren igår och idag.

Igår var jag även ute och gungade med personal. Idag får jag inte då dom ändrade från frivillig vård till LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård).

Jag känner att det går bättre denna gång än sist jag var på PIVA i min hemkommun, augusti förra året. Det känns tryggare när man känner de flesta. Mitt självskadebeteende har ändå minskat något. Jag kan ofta be om medicin innan ångesten tar över. Det ända som är dåligt är att jag fått en tråkig attityd och blivit mer utåt agerande. Jag har smugglat in otillåtna saker och krossat en ruta så jag fick byta rum tex. Jag behöver jobba mer på det.

Jag tror det var bra med en paus för mig. Men det är ju inte här jag ska vara utan på behandlingshemmet och fortsätta med min terapi.

Även om jag inte fick gå ut idag, ens med personal. Så fick Bruno och mamma komma och hälsa på mig i besöksrummet en liten stund. Bruno blev nästan gladare än jag, det värmde i hjärtat.

Jag är endå tacksam att få vara på PIVA i min hemkommun istället för någon annan avdelning. Alla är snälla, vissa har jag dock mer förtroende för och så är det väl alltid. Sen finns det en, som alltid finns där för mig, som kämpar för mig hela tiden, så tacksam att ha henne att hon orkar med mig.