Time Out

I fredags bestämdes det att jag skulle göra en Time Out och pausa behandlingen och behandlingshemmet. Så jag är nu på PIVA i min hemkommun. Efter flera självmordsförsök, självmordstankar och ökat självskadebeteende.

För att samla mod och överleva helgen fick jag ett gosedjur av min terapeut och chefen.

Hon heter Evina, namnet är valt med omsorg. Hon fyllde också år i fredags när vi köpte henne. Hon har fått följa med på det mesta under helgen, promenader och så. Vissa gånger har hon varit väldigt hjälpsam. Tyvärr glömde jag henne i lördags när vi åkte iväg så det slutade mindre bra, men det är sådant som händer.

Men nu är jag iallafall här på PIVA och hoppas att jag kan göra det bästa situation även om det är tufft att vara här också. Fördelen är dock att jag känner de flesta från tidigare inläggningar. Hittills har det gått ganska bra endå, men det kan bli bättre. Det är ganska skönt att inte kunna ha något att skada sig på när det är som värst, men jobbigt är det verkligen.

Jag har även beslutat att försöka fullfölja behandlingen. Att avbryta och åka till Tyskland var en impuls att fly från allt jobbigt. Men jag misstänker att det säkert hade varit bra ett tag, tills allt komma ikapp en. Sen kan jag aldrig hitta en bättre terapeut än den jag har. Vi har endå kommit ganska lång tillsammans, så dumt att avbryta det nu bara för att det är fruktansvärt jobbigt just nu. Jag hoppas på bättre tider, ju tidigare de kommer desto bättre.

Ta hand om er alla fina människor därute och tack för att ni läser min blogg!

Följ mig gärna på Instagram – @ett.liv.vart.att.leva