Att lämna behandlingshemmet

Hur är det att ha lämnat behandlingshemmet? Det är svårt att ta in att jag faktiskt lämnat behandlingshemmet. Det känns som att jag är på permission och snart ska tillbaka.

När jag åkte därifrån kände jag både hopp och förtvivlan, jag var taggad och livrädd på samma gång. Många tankar, kommer det fungera, vad kommer hända, klarar jag det här?

Nu har jag varit hos mamma ett par dagar, det har varit ganska tufft, särskilt på kvällarna. Jag har mycket ångest och självmordstankarna och sjävskadetankarna är väldigt starka emellanåt. Jag tvivlar på själv. Men jag kämpar ändå på, för nu måste jag lära mig att klara mig själv så att jag kan flytta tillbaka till Tyskland.

Idag är det måndag, då brukade jag ha Session med min terapeut. Jag hade verkligen behövt henne idag. Hon är en person jag vågar säga allt till och hon får mig att må bättre. Det var det tuffaste med att lämna behandlingshemmet, säga hejdå till henne. Nu känner jag mig så ensam med mina tankar och problem. Men jag är tacksam för allt hon lärt mig och att jag har hittat någon jag kunnat lita på och känt mig trygg med.

Det var tråkigt att lämna alla fina människor jag mött, både personal och andra klienter. Men den dagen hade kommit förr eller senare ändå att behöva lämna behandlingshemmet.

Nu försöker jag att se framåt, ta dag för dag. Kämpa hårdare än någonsin förr. Jag känner mig ensam, men jag vet att jag inte är det, för jag har så fina människor runt omkring mig som stöttar mig. Det är jag tacksam för.

Nu är det kapitlet slut och jag har påbörjat ett nytt. Vad framtiden har att erbjuda får vi se.

Följ mig gärna på Instagram – @ett.liv.vart.att.leva