Utmattning

Jag ska göra ett försök att dela med mig av mina erfarenheter av att vara utmattad.

Det hela började med att jag sa upp mig på jobbet för att jag hade tröttnat. Så jag började jobba i en annan större stad och var tvungen att åka tåg i 40 minuter för att ta mig dit och 40 minuter tillbaka. Jag hade 10 minuter att cykla hemifrån till tågstationen och 15 minuter att gå från stationen till jobbet. Egentligen inga problem… men ofta var tågen sena eller inställda och ofta kom bara en vagn istället för två och då var det verkligen fullt på tåget. Det stressade mig enormt mycket!

Jag var ny på jobbet fick sätta mig in i det dom gjorde, egentligen inga problem det heller. Förutom fredags förmiddagarna. Då åt vi frukost tillsammans samtidigt som vi pratade igen vad som gjorts och vad som skulle göras, detta tog extremt mycket energi från mig. Efter ett tag skulle jag lära mig något nytt. Det var kurser online, jag pluggade på, på egen hand. När jag inte hade något att göra, på tåget och ledig tid hemma.

Samtidigt hade jag två hästar i träning. Med en 20 minuter lång cykelväg till stallet. Men det var skönt att vara i stallet med hästarna. Tills det hade gått ett tag och stressen med tågen och stressen med jobbet tog över. Jag var helt slut när jag kom till stallet. Jag var ljudkäsligare än vanligt och ljuskänsligare. Så stressen följde med till stallet. Jag var också ute och sprang utöver detta. Jag var alltså igång från kl 6 på morgonen till klockan 00:00-01:00 på natten, sedan hade jag sömnproblem också och vaknade varannan timma och hade svårt att somna.

Då fick jag erbjudandet att komma tillbaka till min förra arbetsplats. Jag sa ja och sa upp mig. Den dagen kraschade jag, sedan blev det några vändor på sjukhuset pga av självmordstankar. Men när jag inte var på sjukhuset så kämpade jag på ändå. Men det var försent. Jag började trilla av när jag red, jag kunde inte fokusera, alla ljud och rörelse runtomkring när jag red gjorde mig så stressad att jag inte kunde rida, men jag fortsatte ändå.

Sedan flyttade jag, till ett rum hos ett par jag känner istället för att vara själv i min lägenhet och ha stallet utanför dörren. Men det var också för sent. Allt slutade med att jag orkade ingenting… I två månader låg jag bara i sängen och orkade inte ens gå ut till min häst och säga hej. Det var precis att jag orkade ge min hund mat och vatten och släppa ut i trädgården.

Sedan skedde ännu ett självmordsförsök och jag hamnade inom sluten vården igen och denna gång blev jag kvar i två månader. Undertiden jag var inlagd sålde jag min häst, han var för fin för att bara stå i en hage. Han fick ett jättebra hem, men det tog bort lusten totalt att vilja överleva.

När jag blev utskriven från sluten vården åkte jag till Sverige. Den första tiden låg jag bara och sov, dag som natt och jag orkade inte ens föra ett samtal. Min mamma fick ta hand om hunden och tvingade upp mig att äta. Jag orkade sällan duscha och borsta tänderna. Sedan var det några vändor in på piva tills jag kom till behandlingshemmet.

På behandlingshemmet började det sakta men säkert bli bättre. Nu känner jag mig piggare. Min hjärna fungerar någorlunda bra igen men det är fortfarande så att jag har svårt att få ihop saker och efter jag har gjort något så är det som all energi är slut. Men jag är ändå vaken på dagarna och sover oftast på nätterna.

Följ mig gärna på Instagram – @ett.liv.vart.att.leva